Janna nas

" snälla, vi vänder nu, jag gillar inte att gå här och bara vänta på att bli skrämd !"


Fem timmar tidigare berättar Lisa (hon har suttit på vårt kontor några dagar när viktor varit sjuk)
någonting för Petra. Jag hjälpte en kund och kom mitt in i berättelsen och jag hör
- ... det sker varje gång, antingen så hoppar han fram mellan buskarna och stirrar upp och
ner på mig jättestirrigt eller, när jag tror att jag för en gångs skull inte blivit attackerad
så hoppar han fram ur buskarna en bit bort och springer ifatt mig.

- .. vad pratar ni om!? Bli du attackerad varje dag påväg hemfrån jobbet?! ( Byt väg..!? )

Lisa berättar att det handlar om en jättestor fågel, den går henne till knäväcken !
Sättet hon beskriver "honom" på är jätteläskigt. hon flackar runt med huvudet och
stirrar med ögonen och det liknar en psykopat, en psykopatfågel, a big one!

Klockan fyra hade jag väntat hela dagen, jag måste få se, det är ju bara bakom byggnaden!
Vi sprang ner och det hade mörknat, lite grann.
Vi gick på den smala cykelbanan som har buskar på båda sidor och jag fick höra att
"han gömmer sig rätt bra, när man minst anar det hoppar han fram precis framför dig,
man är livrädd när man går själv"

Trycket blev för hårt för mig.
vi lämnade jobbet, kontoret och tryggheten mer och mer för varje steg.
Jag pallade inte trycket ! jag orkade inte vänta på en hjärtattack. jag fegade ur.
" snälla, vi vänder nu, jag gillar inte att gå här och bara vänta på att bli skrämd !"

Jag är jättenyfiken på dendär psykopatfågeln ! Kanske vågar jag en annan gång,
vi får vara fler. Måndagsrädslan, om jag går till jobbet (jag är ledig imorgon)
kommer säkert att vara psykopatfågeln,
jag korsar cykelbanan några meter bort.
men för dagen :

Idag var jag som mest rädd :
När jag väntade på att bli attackerad av psykopatfågeln