Janna nas

Då var det väl dags igen. periodaren är tillbaka.
Det är inte torgskräcken, Hitler eller blairwitch. det är det värsta.
Jag kan inte namnet, jag kan bara filmen. SAW.
(kan egentligen inte förstå varför jag vill dra hit det, till min blogg. jag kommer
tveka nästa gång när jag ska logga in, men att prata, det läker har jag hört)
Det hela började ju väldigt oskyldigt med filmkväll hemma hos mig när jag bodde
hemma hos mamma.
jag var hemma själv i stort sett hela sommaren och kompisar sov
över och vi hade den roligaste sommaren någonsin.
En afton var det filmkväll planerat. Erik, Per och jag.
" ta med er en film och kom"  - var min inbjudan. Dom hyr med sig Saw 1.
Dessa pojkar är mina bästa vänner. dom känner mig. så jag litar på dom. i blött och fuktigt (numera).
Jag höll på att självdö ett antal gånger under filmen.
anledningen var ju dendär psykiska-tre-hjulings-clowen.
jag har aldrig sett något så hemskt.
Men jag hade ju iallafall mina vänner. Jag hade ju kompisar som sov över varje kväll, jag behövde inte
vara ensam och rädd efter filmen!
När halva eftertexten rullat så vräker mina vänner ur sig att dom måste åka och hjälpa en annan vän
med sitt CV. Dom lämnade mig. jag fick sova ensam. den enda kvällen. just den kvällen -
efter mitt hemska möte med cyklisten!
Det tog mig en timme att fundera på om jag vågade gå
ut i vardagsrummet och stänga balkongdörren.
Under tiden var jag tvungen att ha en tredje killkompis, Hg -
i telefonen.

Nu har han börjat cykla runt i mitt huvud igen.
Timpa går alltid 40 minuter tidigare än mig på morgonen och nu är det ju
fortfarande svart när man kliver upp. Jag kliver upp från sovrummet, borstar mina tänder
och tvättar mig i ansiktet sen kliver jag ut i hallen och kramas hejdå.
SEN efter det så måste det tändas. överallt. jag har jätte svårt för att gå in i sovrummet igen.
får för mig att när jag kliver in i det mörka sovrummet så kommer han cyklandes
från hörnet bakom garderoberna och cyklar på mig. på smalbenen och cyklar och cyklar och cyklar.
han fortsätter trampa på sin trehjuling fast att han inte kommer någonstans
 medans han stirrar mig i ögonen.
Jag hör cykelrassel hela tiden.
När jag är klar och ska kliva ut och låsa dörren så är han efter mig och det är
nu eller aldrig , ut och låsa, fortsomfan!
men har jag mascara på kinderna och strumpor på armarna
så hade jag helt enkelt lite brådis att komma iväg på morgonen !






Guuu va jag kisa för att inte se bilden jag just la in !
Jag är så tönt, men en jävlig skrajsen sådan, sådeså... (?)