Janna nas

vemod?

Vilket härj att fixa frukost, klä sig och allt annat på toan imorse.
ville lixom inte vara i kök och vardagsrum efter timmy gått.
Inte vara i närheten av dom utlagda musfällorna.

När vi kom hem idag var jag väldigt spänd på om det fastnat någon eller
om någon blivit klämd..vi köpte ju två riktiga musfällor igår som vi la ut.
Och nu är jag så himla glad över det som hade hänt.
I båda musfällor hade lillen varit framme och plockat ostbitarna men lyckats undankomma
den hemska klämman som hade tagit hans liv. på direkten.
Minns ni ostbitarna av tejp? Mm.. Vi la ut tejpen i en liten kartong som vi la ner
med ostbitar i. Där hade musen kilat in, och fastnat. inte blivit av med livet utan bara fastnat.
Så liten han var, hörde jag. han pep. jag vågade bara kika på fem meters håll
men jag hörde det lilla pipet från lillkillen. Han levde.

Så timpa gick ut i skogen med honom och släppte honom lös. osten hade han käkat så han
var förhoppningsvis ganska mätt, dock hade han tappad lite päls på rumpan när han
fastnat i tejpen men han hade ju fått tak över huvudet, fått mat och blev utsläppt igen
. Blev lite vemodig när han lämnat oss.

- Timmy, jag gillar lillkillen, om han kommer tillbaka ska jag inte vara rädd.
Vad tror du han heter, Birger?
- Birger... hm.. Roland?
- Jag saknar Roland.

Stuart Little var väl vänlig och väldigt gullig, men en egen mus i mitt hem?
haha, nää !

Härliga söndag, sovmorgon , pigga och peppa på utflykt.
Strax efter elva var vi klara för att gå ner till bilen och dra ut.
Jag skulle i princip ta på mig jackan när jag hör att timpa börjar möblera (?) .
Gick ut för att se efter och jo, han sliter i soffan.. (skulle vi inte gå nu?)
- Jag fick för mig att jag såg en mus i ögonvrån.
- haha, visst. kom nu, var är bilnyckeln? (skämta eller dö....!)
Stod väldigt skräckslagen och väntade på skämtskrattet.....Då såg jag den lilla
jäkeln i soffhörnet, en mus i mitt hem! Det här huset blev klart för exakt ett år sedan. Möss!?
Jag skrek och sprang in på toaletten. Det hjälpte inte. någonting alls.
Gick ut . det hjälpte inte heller, varför skulle jag bli utkastad av en mus? så fan heller.
Så jag gick modigt in. . och ställde mig med skorna på, på köksstolarna.
stod där tills jag fick skjuts ut.

Vi åkte iväg. Lika bra att inte vara hemma med honom. Timpa kom på (eftersom vi självklart inte
äger nån musfälla) att vi kunde lägga ut dubbelhäftad tejp medans vi var borta.
Strålande idé tyckte jag, för den gula tejpen såg ju ut som ost!
Vi kom hem och jag har mest suttit på vardagsrumsbordet och bett om saker, hämta det, hämta hit.
Fegjänet.

Klocken är efter 20 nu och någon musjävel är inte hittad än.
Kära kollegor på Online, om jag inte kommer till jobbet imorgon så
dog jag i en (ny) hjärtattack när musen försökte hänga inatt.

Idag var jag som mest rädd ;
När jag såg musen, när musen fick mig att lämna mitt eget hem
när musen inte fastnat på "ostbitarna" och när musen fortfarande inte är funnen

Förresten, någon som vill hänga imorgon kväll när timmy är på träning?
jag kan lite häftiga kort-trix ! . . .

Helgens låt ;  http://www.youtube.com/watch?v=zKa3ANL0HlM .

" snälla, vi vänder nu, jag gillar inte att gå här och bara vänta på att bli skrämd !"


Fem timmar tidigare berättar Lisa (hon har suttit på vårt kontor några dagar när viktor varit sjuk)
någonting för Petra. Jag hjälpte en kund och kom mitt in i berättelsen och jag hör
- ... det sker varje gång, antingen så hoppar han fram mellan buskarna och stirrar upp och
ner på mig jättestirrigt eller, när jag tror att jag för en gångs skull inte blivit attackerad
så hoppar han fram ur buskarna en bit bort och springer ifatt mig.

- .. vad pratar ni om!? Bli du attackerad varje dag påväg hemfrån jobbet?! ( Byt väg..!? )

Lisa berättar att det handlar om en jättestor fågel, den går henne till knäväcken !
Sättet hon beskriver "honom" på är jätteläskigt. hon flackar runt med huvudet och
stirrar med ögonen och det liknar en psykopat, en psykopatfågel, a big one!

Klockan fyra hade jag väntat hela dagen, jag måste få se, det är ju bara bakom byggnaden!
Vi sprang ner och det hade mörknat, lite grann.
Vi gick på den smala cykelbanan som har buskar på båda sidor och jag fick höra att
"han gömmer sig rätt bra, när man minst anar det hoppar han fram precis framför dig,
man är livrädd när man går själv"

Trycket blev för hårt för mig.
vi lämnade jobbet, kontoret och tryggheten mer och mer för varje steg.
Jag pallade inte trycket ! jag orkade inte vänta på en hjärtattack. jag fegade ur.
" snälla, vi vänder nu, jag gillar inte att gå här och bara vänta på att bli skrämd !"

Jag är jättenyfiken på dendär psykopatfågeln ! Kanske vågar jag en annan gång,
vi får vara fler. Måndagsrädslan, om jag går till jobbet (jag är ledig imorgon)
kommer säkert att vara psykopatfågeln,
jag korsar cykelbanan några meter bort.
men för dagen :

Idag var jag som mest rädd :
När jag väntade på att bli attackerad av psykopatfågeln

Helvete, jag är mitt inne i andradagsdopp och döparedagen och doppeguttdagen,
Vänta, måste fråga vad det heter..
David berättar, julafton är dopparedagen, något sånt, visste det!
Jag har julfeeling i hela kroppen! anledningen är att när vi var hos mamma i helgen
tittade jag på hela julkalendern om Pelle Svanslös, hitta en mysigare kalender!
Pratar om julklappar med alla kunder på jobbet, lägg av nu janna, lixom !

Imorgonkväll kommer mamma hit. jag fyller snart år, så vi ska mysa !
På fredag ska vi på konsert i malmö, vi ska göra en grej . ett evenemang,
just där har någon såklart valt att anlägga en bomb, tajming!
Det tänker jag strunta i. Det är inte så att jag är rädd för bomberna,
det är något som är överskattat, varför vara rädd för dom? man hinner ju inte märka något
av det ! Antingen blir man helt mosad och då är ju redan bortblåst från världen för att kunna känna.
eller så är man tillräckligt långt bort för att klara sig och då har man "typ varit med om en nära-döden-
upplevelse" utan en skråma på sin kropp? Jag har fan ett ärr kvar sen jag cyklade omkull när jag var fem!
Akta er för cyklar istället för bomber, mitt knä blödde, vill jag lova!
Så det jag mest undrar är om konserten blir inställd pga ombygge?
skulle inte tro det...hoppas.


Tänkte införa en ny grej i min blogg. vid varje inlägg ska jag skriva ner
vad jag blivit mest rädd för under dagen. på så sätt kommer det lixom fram
vad det är som jag blir så rädd för, sen kanske man också frisknar till av det.
Lite som att gå till en psykolog? jag lägger fram det - någon annan löser det.

Så, Idag var jag som mest rädd ;
när jag tänkte på att jag kanske skulle behöva gå in bland allt folk och
be om ett kuvert och ett frimärke, helt själv. (tanken var faktiskt värre än själva händelsen)


By the way, jag är inte rädd för bomber.  vi måste fira.

idag var dagen då man tjänar mest pengar i månaden.
Vi hade istället en dailer crash i fyra timmar. komp, cheef, komp !
En fågel viskade i mitt öra häromdagen; att Jag pungade ut 560:- på
inträdet i lördags. aotch!
Jag bad Timmy att "tvinga mig" att träna en kvart varje kväll för ett tag sen.
Han frågade rätt snäll några dagar efter.
- Du, du ville ju träna varje kväll, sätt igång nu då!?
- Nämen.. Jag tittar ju på Ugly Betty..  och efter det börjar ju Desperate housewives....!
(snälla, jag ber, låt mig slippa, jag är så himla svag, jag klarar det inte)

Nu får jag ta tag i det hela. på riktigt. Jag får köra a-la-pippi.
"Lyder jag inte mig själv efter tredje tillsägelsen, ja,  då vankas det smörj!"
Jag ska bara , först .

Ingen idé att tyngdlyfta min (tomma) plånbok .Men, imorgon måste jag shoppa en ny radio,
jag menar, ingen roadtrip till oskarshamn utan musik !

Off we go

Den går att tjyvlyssna på här :
http://www.youtube.com/watch?v=5cpSv2mNhhc

Här har jag gått och varit så nöjd över hur bra det känns att hösten är här,
detdär med att "mår man bra på hösten kan man må bra året runt" börjar blekna !
För några minuter idag kändes allt skit. Jag satt ensam mestadels hela eftermiddagen
på vårt kontor. (Har man eget skrivbord, egna pärmar, egen dator och egen stol så brukar det kallas kontor..?)
 Så, är man ensam en regning höstdag , om man plockar av sig head-setet och pausar från jobb så händer
det lätt grejer uppe i hjärnkontoret.
how ever, vanslistan :

1. Vad fan , ska jag jobba här hela mitt liv eller vad är det frågan om?
2. Var är alla mina brudar, mina riktiga vänner?
3. Tvätten hänger fortfarande kvar på tvättstället och nu är det dags för nästa tvätt igen!
4. Jag har nog gått upp i vikt!

Tyvärr är jag onödigt optimistisk, så jag letade rättsida på mina problem.

1. Nej, antagligen inte.
2. I helgen kommer ju älsklingsAsja ner till mig och även Olivia kommer hit,
plus att jag har Per, David och många andra from-the-beginners här hos mig.
3. Jag kan ju vara glad att jag har rena kläder när jag behöver ombyte.
4. På just denhär punkten hittade jag inget positivt. Isåfall att jag inte har några bevis.
Jag menar, hängrövig känner sig dom flesta ibland!?

Kanske skulle jag lyda Ryan Adams; just shut up and go to sleep!