Janna nas -

jag måste skratta

Ibland gillar jag inte att få besök till min lägenhet,
för jag bara avskyr när folket reser iväg.
Det har varit helt sjukt kul att ha David Mange och min bror här.
Dom är de roligaste jag känner, jag älskar att jag är en del av allt.
Just nu skulle jag vilja gå och lägga mig och imorgon
vakna upp i hemstaden, gå till gymnasiet och ha flera
år till tillsammans med alla hemma. Att ha alla runt mig.
Känslan att inte ha vänner och folk runt sig som man faktiskt ständigt
vill umgås med är hemsk. Varför kan inte vi alla vara fem minuter från
varandra.. Jag tröttnar aldrig, det känns som att alla åker "hem" utom jag,
trots att alla inte finns "hemma".
Men nu vill jag åka hem . Hem till mamma, min bror och Mange och
bara umgås. Att veta att det kommer att dröja, dröja länge innan jag träffar
David igen t.ex känns jätte jobbigt.

Jag skrattar när jag tittar på bilder från helgen
och sen kanske jag gråter också men det är inte lika trevligt.
Jag gillar att skratta. Här är några stunder där vi har skrattat, tillsammans.