Janna nas

idag tänkte jag blogga lite. tänkte jag.
mer än att tänka blev det inte. tog 15 minuter att kommain
på min egna blogg(!) så nu har jag suttit här tillräckligt..
iallafall så finns det två huvudpersoner i min skalle idag.
Idag på jobbet så ringde jag och sökte en personpå ett av företagen..
hennes man svarade (ett äldre par)
"näe du, hon är inte hemma för tillfället, hon är ute och går#
"ja men du , då får jag återkomma lite senare istället om de går bra?"
... han bad mig återkomma nästa vecka... stackars tanten..!?
har tänkt på henne hela dagen sen dess. hur länge ska hon promenera?
en hel vecka? herregud, vart ska hon?
hon var ju inte så ung direkt heller..
hoppas hon kommer fram dit hon ska...
hur långt kommer man på en vecka egentligen!
Nummer två är inte bara en person utan... ettpar kanske,
Tanken slog mig nämligen när jag gick hem från jobbet
(då jag får vara med om naturen vare sig jag är trött på den eller ej, har blivit lite väl mångasniglar och döda fåglar på mina vandringar).
Tänk att vara en fågel - och vara höjdrädd !
Pirr i magen och illamåendehela livet.
Har svårt att den flygrädda fågeln tar en promenad en hel dag utanatt flaxa med när kompisarna flyger iväg. Jag menar..
av alla fåglar i hela världenmåste det väl finnas
några fåglar med torgskräck, höjdskräck och spindelfobi!?
Jag skulle då inte välja att varaen fågel med flygrädsla och höjdskräck,
om jag fick välja....tänk, jag har kanske fått välja! jag slapp ju..?
NU har jag suttit här länge nog.
Ännu en sista tanke skänker jag tanten.
Vandra på, lady!