Blandband



Jag hade varit ute sent en sommar i augusti, jag bodde hemma i mitt tjejrum.
På insidan av min garderob satt det fortfarande kvar en plansch på David Beckham,
Lika angenämt varje morgon.
Nu hade tiden kommit då det var okej för mig och min storebror att lixom känna varandra.
Visst hade vi känt varandra innan, men när man gick på högstadiet var det mest att han
såg till att inga tuffa killar i hans klass var på hans lillasyster, eller att jag gudförbjude, hade
glömt knäppa en knapp på min skjorta.
Dethär var lixom tiden efter det.
Det var sommar, när vi båda var i gymnasieåldern var det inte så stor åldersskillnad på oss längre.
Vi hade faktiskt (antagligen första gången) tagit sällskap hem från sommarnatten på stan och
antagligen tyckt att det fanns mycket kul att prata om, och haft det trevligt.
För han frågar mig om jag vill "följa med till göteborg , om ett par timmar, aa, imorgon alltså"
Han och David skulle åka. Hem till Dk, där även min nya vän Mange redan var.
Innan jag lyckades hitta till min säng som fanns i rummet bakom köket så skrev jag en önskande liten
lapp till mina föräldrar som dom kunde läsa innan jag hade hunnit vakna.
"Hej, daniel frågade om jag ville följa med till göteborg med honom och david,
det skulle vara kul om jag fick åka med dom, tänk på saken tills jag vaknar"
David var förövrigt (och är fortfarande) en medlem i familjen lixom oblodsligt.

Vi satte oss i Davids bil, han körde hela resan. Jag satt i baksätet och log hela resan.
Tills David spolar fram sitt blandband (ja, så himla gutt!)
och sätter på låten, som jag aldrig hade hört förut. Luften lixom gick ur.
Utanför mig susade träd människor och himlen förbi, i takt med en fullkomlig känsla av välbehag.
Det finns vissa saker i livet som man inte får nog av, vid dom tillfällena har man nog hittat hem.
Denhär låtversionen är en av dom. Oavsett, så tänker jag tillbaka på sommaren i den varma bilen
påväg till göteborg och hur jag glad jag var över livet som var just då.

http://youtube.com/watch?v=zIcGEpLZc1A&feature=related

Slutligen medans denhär låten kommer att susa förbi mig många gånger till
vill jag önska mig själv ett stort jävla lycka till med livet
och till david för att han visade mig låten och till min storebror för att han ville spola
tillbaka till den låten hela bilresan till göteborg.


Kommentarer
Postat av: The Dejv

Sjukt bra resa, men vemodig ur flera perspektiv. Tyvärr är det inte samma låt som vi är stuck on på det bandet. Min grej är In the sun med Joseph Arthur..

2008-05-16 @ 17:47:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0