Janna nas

Ibland har man sina stunder då man liksom drömmer sig bort och
undrar om framtiden. Hur kommer den se ut egentligen? Kommer jag,
som typ alla tanter i hela världen - att klippa av mig allt mitt hår när jag blivit
över sextio? Kommer jag fortfarande vara lika kär när jag är gammal?
Hur kommer mina barn se ut?

Just det där med att undra över sina barn man (förhoppninsgvis!) kommer skaffa.
Visst hoppas jag att de kommer vara friska och hela, ha tio tår och tio fingrar när
storken kommer och lämnar de (med 2-3 års mellanrum)..



Men, den högsta önskan jag har när det kommer till barn,
det är att mina barn INTE ska anlända 29:e Februari.
Det är ju bara för mycket att handskas med.
Kära lilla bebis, passa på nu att fira ordentligt, 
ty dina dagispolare kommer att fylla år varje år ser du,
men du får bara fylla år vart fjärde år. 
Fine, det är väl kanske mest för min egen skull som jag inte vill att
någon av mina barn kommer fylla år den dagen.
Hur ska man göra liksom? Ha kalas vart fjärde år är ju bara direkt taskigt och att "behöva"
fira sin födelsedag på en dag som inte är ens födelsedag känns väl bara konstigt?

Vi hade ju känt det runt köksbordet när vi käkade tårta, att det liksom hängde nåt över oss,
att det här firandet inte kändes HELT hundra. Doohh? Ungen fyller ju för fan år om tre år,
spotta tillbaka tårtbiten på tallriken!

Kära stork. Ge mig barn som får blåsa serpentiner med stolthet varje år.
(inte i mitt hår, som jag inte har klippt av)

Ps. Nej mamma, jag ska inte ha barn ännu. Jag försöker INTE smyga fram en nyhet här.
Jag lovar att säga det till dig när det är dags, inte skriva det via min sk blogg.